Det gör så ont

Tystnaden, alla hårda ord, hånen och blickarna. Vill inte ha det så här! Åkte iväg med bilen i 30 min för att rensa tankarna, alldeles själv. Gillar inte att lämna sonen hemma själv med honom, vet aldrig om de är kvar eller vad han hittar på. Fick samtal om att vagnen skulle hem på en gång då den var i bagageutrymmet, de skulle åka iväg någonstans med en av hans kompisars bilar. Då ska jag dansa efter hans pipa. Mer skrik då jag kom hem, jag var ett pucko, brydde mig inte om honom, bestämde allt ovanför hans huvud och höll sonen ifrån honom. Allt jag vill är ju att vi ska vara en helt vanlig lugn familj. Ser han inte det? Känns som om han söker bråk, han vill göra mig ledsen och trycka ner mig.

Jag ska åka till en kompis och äta och få låna hennes badkar. Att bada gör mig alltid lugn. Vill ha lillkillen med mig men vet inte vad som händer. Han fixar och grejar därnere. Jag sa att om han tar med sig sonen så får vi höras om några timmar så att jag kan få amma till nästa mål. Då hånskrattade han bara. Skiter väl i dig! Fine om han skiter mig och mina ömmande bröst men sonen då. Han är van att ammas och behöver det. Kan han bara ta det ifrån mig sådär? Blir så förvirrad och det gör så fruktansvärt ont i själen, i hjärtat, i bröstet ja överallt. Jävla skitstövel! Behöver prata med någon på soc, vad får/kan han göra? Nu känner jag till 100 % att jag vill separera. Det här är psykisk misshandel och han behöver hjälp. Han har så mycket bitterhet och agressivitet inom sig. Varken jag eller sonen borde få ta den skiten.

Snälla, jag vill få lugn och ro i själen. Ge mig kraft och styrka!