Så tungt

Är så fruktansvärt ledsen... Ser att sambon mår dåligt, han vill så gärna försöka. Känner mig hård och hemsk mot honom. Vet att jag måste lyssna till mig själv men gillar ändå inte att se honom så låg. Han är ju så ensam!

Tog en fika på kondis med vännen jag bor hos och så en promenad, det var skönt. Jag kom till och med på mig själv med att le. Försökte prata med sambon då han kom tillbaka med sonen. Vi är på så olika plan. Han tycker vi ska komma hem igen och jag behöver tid och avstånd. Men jag menar inte att det är över för det. Jag ser det mer som att vara särbo på obestämd tid. Det kanske tar 2 månader, eller 6 eller ännu längre. Men vi har ju fortfarande varandra. Han tycker det är omoget och ett konstigt sätt att göra det på. För mig känns det som det enda sättet. Förutom då jag är svag och bara vill ha honom nära. Tro på allt han säger och hoppas igen.

Idag har varit en tung dag, den värsta på väldigt länge.