Samma visa igen

En hel dag av diskussioner, spydiga kommentarer och tystnad. Vi har provat det mesta! Sambon var ute igår och kom hem först vid fyra. För första gången så ringde han inte under natten vilket jag var glad över. Vi kramades och jag grät en skvätt, luften gick bara ur mig. Sambon somnade mitt i mina tårar och snarkade sen ljudligt hela natten. Jag och lilleman gick ner och sov på soffan en stund tillslut. Ikväll lockade fest och vännerna igen. Det var nog inte det som var planen från början då det inhandlats god mat och vin. Men då jag kommer hem på eftermiddagen från en promenad med en vän och sambon redan druckit en del och han frågar mig om jag vill att han är hemma eller åker iväg, är svaret rätt givet. I ditt tillstånd nu så kvittar det. Jag kommer oavsett inte ha något utbyte av hans bitterhet som ofta infinner sig då han dricker. Inte heller kommer jag få hjälp med vår 3 månaders son som vaknar om natten. Sagt och gjort, efter några hårda ord så åkte han. Jag var fruktansvärt iskall men inombords så både skrek och grät jag. Usla människa!

Så nu har han åkt och jag funderar starkt på att åka iväg några dagar för att få lite lugn och ro. Jag har möjligheten, jag har faktiskt flera val men det känns ändå fel. Att "fly" från sitt eget hem. Jag har ju några timmar på mig att fundera så vi får se vad jag beslutar mig för.

Jag börjar i alla fall tappa modet. Stark är ensam heter det ju! Men varför är det då så svårt att bestämma sig, suck!

Återkommer i frågan, såklart!