Vilsen

Så känner jag idag då sonens pappa sovit här. Det har blivit lite av en vana de kvällar jag tränat. Kommer hem vid tio, halv elva och då har han sovit kvar. Igår var vi båda trötta, vi duschade ihop men på avstånd, han gick och la sig innan mig. Verkade låg men då jag frågade så sa han att han bara var trött. Jag var trött och även lite besviken på honom för en diskussion vi hade haft under middagen. Han resonerar så konstigt och omoget ibland. Ändå funderar jag lite på ett liv tillsammans så småningom. Han vill flytta ihop nu och säger att mitt sätt att lösa problem, genom att bo själv är barnsligt och larvigt. Det känns nästan som om han inte förstår någonting av allt jag går igenom. Man ska bara stryka ett streck och gå vidare. Jag har gjort det många gånger i vårt förhållande men nu kan jag inte längre. Idag kom det i alla fall ett sms där det stod att han var ledsen över att han inte fick lika mycket värme och närhet tillbaka som han försökte ge. Förstår det men vad ska jag göra, det är ju så jag känner.

I helgen flyttar jag, håller på och packar nu. Ska bli skönt faktiskt! Underbart höstväder ute vilket ger mig energi. Om jag sätter igång med packning och fix så kanske jag blir mindre vilsen?