Nytt men ändå kvar i samma tankar

Nu var det verkligen längesen jag skrev. Har bott in mig och haft tusen projekt och järn i elden. Det har varit kul men nu känner jag att jag måste varva ner lite. Jag och sonen trivs bra i lägenheten, så skönt att ha nära till allt. Sonens pappa är här titt som tätt, det var inte så i början men har blivit så. Han har sovit här en del och det har känts otroligt bra. Han har slutat dricka sen 3 veckor tillbaka vilket gör honom till en helt annan person. Frågan är ju bara om det kan hålla i sig? Ikväll sover sonen hos mormor för första gången, jag kände att jag behövde ltie sömn och lugn och ro. Känner mig pressad, av allt och alla. Folk har så mycket åsikter om allt och ibland blir jag galen och vill bara rymma. Planen var att jag och sonens pappa skulle ses och äta lite, låna hans hresvärds bastu och bubbelpool och ha en riktig myskväll. Jag såg verkligen fram emot det. Men på grund av olika missförstånd under dagen och strul så blev det inte så. Jag är besviken och ledsen på honom och kanske var det bäst att det inte blev något. Allt händer lite väl fort ibland. Vi har inte lovat varandra något utan ses en del och mår bra tillsammans. Busar med sonen, lagar mat, tittar på tv och bara är. Ibland är det jättemysigt att han är här, ibland känner jag mig lite besvärad. Jag kan sakna honom då han inte är här och ibland är det skönt. Som ni märker så är jag fortfarande vilsen men jag har inte alls samma panik som förut. Jag försöker sätta mig och mina känslor först utan att trampa honom på tårna.

Men misstänksamheten finns där ändå... Har han verkligen inte druckit något? Han lät faktiskt lite full igår... Kommer han kunna hålla sig? Förstår han hur illa allt har varit? Hur otroligt mycket han har sårat mig? Kan han ändra sig eller blir det bara ett spel? Tur att man har kuratorn och bästa vännen att prata med, annars skulle jag bli knäpp på riktigt.

Saknar lillemannen något fruktansvärt. Min älskade lilla goding. Ska försöka sova nu!